Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vida slätten, som om en stenens inbyggare, en
dverg, stigit opp derpå, för att se på de
annalkande.
rHa, edra uslingar”, skrek bon, krypen J fram
som sniglar, sUintren J fram som om J komme
från kalas? Åk ja, kalas kade ni på Abraham,
kalas kade ni på kela lians följe; men skolen J
derför krypa som paddor, liorde ni ej ka eld i
hjertat, eld i fotterna, borde ni inte skrika ve och
förbannelse, så länge edra bäste ligga obegrafne,
ett rof för himlens fåglar. Ha, kan som var den
skönaste, den ädlaste, honom ka de släpat i sin
mörka kåla att dö i elände, ock de, de som voro
edra hufvuden, edra hjertan, edra ögon, dem
gif-ven J ej ens en ärlig graf. Se denna tröja, se
huru Jacobs blod kar färgat den röd, för er, för
er alla!”
Rörelse förmärktes bland hopen, många röster
höjde sig, men ingen kördes tydligt öfver den
andra.
rHa, fort, fort”, ock främst på vägen stod mor
Annika, tog ur handen på närmsta man en stång,
kastade deröfver den blodiga tröjan ock bar den
högt såsom ett baner, der kon med underlig
sviif-vande gång gick framför hopen. Hastigt följde
henne alla, ehuru mången ryste för den underliga
skepnaden, ock tyckte att kon förekom mera
trollsk, än godt var.
De döda kropparna nedtogos, en graf gräfdes
under tystnad, en af de medföljande presteme
förrättade jordfästningen. Tysta stodo
klubbemän-nen kring grafven, men kat ock hämnd glödde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
