Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allas sinnen, och niir nu en röst ropade: ”nu icke
mera sorg, utan hämnd, bitter, oförsonlig hämnd”,
då höjdes tusendes stämmor och ropade "hämnd,
hämnd öfver Fleming, öfver herrame, öfver våra
förtryckare! Till Abo, till Abo, låt oss gå att
förjaga Flemingen och hela hans anhang. Ned
med tyrannens näste, ned med Abohus. Med
tänderna skola vi rifva ned det, att der ej blir att
stå sten på sten.”
Och stormen växte ut öfver en stor del af
landet, och åter framgick härjning och mord och
brand i de rasande hoparnas spår.
Mot Lappfjerd tågade en skara. Här lågo
ryttare i horgeläger. De blefvo öfverfallne, bundne
och stoppade i en vak, men vattnet var för grundt,
det lyckades icke att dränka dem, men med
stänger och stafvar neddrefvos de bundne männen
under isen, och byns qvinnor slogo, i furielik vildhet,
de döende med sina ämbaren och byttor i
hufvu-det, för att påskynda mordet.
Ju djupare vatten, dess starkare skakas det
af stormen, dess våldsammare vågor gå på dess
yta. Ju djupare sinne hos ett folk, dess värre
svalla dess vågor, då stormen engång drifvit dem
i rörelse. Gräsligt är minnet af klubbekrigets
fasor!
I sin vrede reste sig nu Klas Fleming. Tid
var ej längre att skona. Trupper samlades och
i spetsen för dem tågade Fleming sjelf mot de
upproriske.
Har oppe vid Ilmola å trälläde nu Enevald
ändteligen herr Erik Liljeholm och fick atiemna sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
