Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu lät Fleming sinn ryttare upptåga längs
båda stränderna af ån, en tredje afdelning
placerades på sjelfva isen. Fleming sjelf, med några
officerare, stod på en kulle invid ån. Mörk, som
en höstnatt, var Klas Flemings blick, då han
öf-versåg de till strid färdiga massorna. ”De
hundarne äro dock, på sätt och vis, oskyldige, de iiro
landsmän och kouungens undersåter, det är otäckt
att börja.”
Nu steg herr Erik Liljeholm fram och
frågade: ”Vore det icke rådligt att ännu en gång
försöka med godo förmå dem nedlägga vapnen.
Asynen af truppernas hållning och ordning,
inverkar möjligtvis pä dem."
"Förgäfves, de vädra blod som vargar. De
skulle nedskjuta en livar, som skulle nalkas dem.”
Nu framsteg Enevald Fiucke, bugade sig och
sade: ”Tillåt mig att försöka. För sådant pack
skall ingen säga att en adelsman skyr."
"Välan”, svarade Fleming. "Ännu ett försök.
Förlåtelse åt alla, utom åt anforame och
uppvig-larne.”
Enevald Fincke red fram mot bondehären,
åtföljd af några få ryttare. Han upptog sin
näsduk, fäste den på spetsen af sin värja och red
sedan närmare, ropande med hög röst: "Ännu en
gång, den sista, bjuder herr Klas Fleming,
ståthållaren, konungens högst betrodde man, på hans
majestäts vägnar, nåd och förlåtelse åt dem af
eder, som äro vilseledde. Nedläggen vapnen, gån
till edra hem, och eder skall intet ondt
vederfaras. Endast edra anförare och dem, som uppvig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
