Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga liantl, svagt är mitt sinne, som hittills endast
slutit sig till sitt stöd; men här lofvar jag heligt,
vid detta stoft, som en niding skiljt från den
ädlaste själ, som bott i mensklig hydda; här lofvar
jag att ditt verk icke skall falla, så länge en
qvinnas hand kan hålla det oppe. Må din ande
gifva mig den styrka, jag behöfver. Aldrig, så
länge jag förmår något, skall din mördare ohelga
din hvilostad med sitt välde — aldrig, om Ebba
Fleming lan hindra det.”
Ku reste sig fru Ebba och lemnade kyrkan
med jemna steg. Den bittra, tröstlösa sorgen
syntes hafva gifvit vika. Hon framgick med säker
hållning och uppfyllde med lugn och ordning sin
plats som värdinna för en talrik mängd gäster.
Sedan de sorgliga högtidligheterna voro förbi,
började fru Ebba sjelf att påskynda sin sons
afresa till Polen. Honom tycktes nu tungt att lenma
sina kära i deras sorg, men fru Eba ville att
ynglingen skulle i den yttre verlden förströ sitt
sorgliga siune. Dock ansåg hon att han borde till
konung Sigismundus frambära sin faders sista
liels-ning och tillika förklara sin egen beredvillighet,
att egna sig åt hans tjenst. Dertill skulle han
redogöra for förhållandena i Finland och bedja
om undsättning för dem, som liöllo konungens
sak oppe. Midsommardagen afreste unge Johan
Fleming. Med tungt hjerta lemnade han mor och
systrar i ett oroligt land, utsatta för möjligheten
af ett anfall af hertigen. Dock hoppades han att
hertigen ej skulle våga lenma Sverige, af fruktan
för alt konungen emellertid kunde inträffa der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
