Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så vacker, der den rotat sig mellan stename
och synes minsann nog ha svårt att slå sig ut,
med så litet mull, som den kan finna der.”
”Den kan ej få stå, den kunde bli en hjelp
för någon som ville klättra opp här mot muren,
och derofvanföre är en glugg att krypa in igenom.
Gluggen har visserligen galler, men äfven det är
af tiden något angripet och icke att lita på, och
kan nu icke alldeles snait blifva ersatt med ett
nytt. Man får ej försumma ens den ytterligaste
försigtighet.” Derpå vände hon sig åter till
Gubben: ”Nå Hans, hvad betyder det att rönnen
ännu står qvar?”
Hans stod ödmjukt och höll i handen sin
mössa, hvilken han vred och vek i många bugter.
Slutligen sade han: ”Nådige fru, det vill ej gå
att hugga ned den rönnen.”
”Det vore besynnerligt. Skaffa hit en karl
med en god yxa, jag tror det skall vara snart
gjordt.”
”Förlåt, eders frudöme, men tillåter eders
nåde mig att säga huru det hänger ihop med
den rönnen?”
”Nå, så säg då.”
”Jo, nådiga fru, det var så, att det fanns
engång en herre, som var en stor och mäktig konung,
men sen blef han en stackars, fattig fånge; det
var nyss efter det herr Thure hade begärt från
Stockholm jern och koppar, för att låta göra
fjettrar åt honom. Han fick dock ibland lof att
gå ut i gången inom hvilken hans fängelse låg,
och då brukade han stå der vid gallret, och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
