Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sug utöfver slottsfjerden, dit långt bort öfver
vattnet, så långt han kunde se, och då sjöng han
ofta med låg röst, men så vackert att det gick
till innersta hjertat.
En dag, redan den första hösten han var
här, hade jag vakten inne hos honom och han
sade till mig: ”Hans, du har ju alltid gerna
velat göra mig en tjenst, när du kunnat. Här sitter
jag och vet knappt, om det är sommar eller vinter.
Hemta mig dock några gröna blad, när du nästa
gång kommer hit på vakt, om du kan utan att
du dermed gör dig sjelf skada.
Nästa gång jag skulle på vakt i kung Eriks
fängelse, stack jag i min ficka några gröna löf,
och några rönnbär, efter jag just gick förbi en
rönn. Jag hade gerna tagit en blomma med, men
det var höst och fanns ej mera blommor. Och
så lade jag alltsammans dit opp vid jerngallret,
ty jag visste att han den dagen skulle på
förmiddagen slippa dit ut. Jag var så rädd, att någon
skulle taga bort det gröna innan han kom; men
det var så litet och låg så tätt tillsamman i ett
hörn af gluggen, så att ingen kom att tänka på
att det kunde vara ditlagdt för hans skull, och så
fick det vara.
Jag stod på post vid dörren när han kom
ur sin kammare, åtföljd af vakt, som äfven
stad-nade nere vid dörren. Han gick genast fram till
fönstret och såg ut åt sjön och suckade, så tungt
och så djupt, att det gick genom min själ. Med
detsamma varsnade han de gröna bladen och
rönnbären, och tog dem, och kastade en vänlig blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
