Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på mig, der jag stod vid dörren. Och han lutade
sitt hufvud i sina båda händer och småningom
började han sagta sjunga for sig sjelf; det han
sjöng lät som en psalm. Men i en hast rusade
han opp och kastade både blad och bär ut genom
gallret och började att stormgråta.
Nästa vår såg jag mellan stenarna här detta
rönnträd, det var då en späd planta. Jag
vårdade det och fyllde’ mull derpå, att det skulle
kunna växa, och när den olycklige åter stod vid
gluggen, föll hans öga derpå, och han nickade
vänligt åt mig, som stod här nere. Och den lilla
plantan syntes mången stund vara honom till tröst.
Jag såg huru han, så ofta han slapp ut i gången,
stod och såg på plantan, och hur nöjd han blef
när ett nytt blad skjutit ut. Jag fick aldrig mera
vakten i hans rum; jag tror man ansåg mig vara
för god emot honom.
Snart hafva trettio år förgått sen den tiden.
Mitt hår har blifvit livitt och jag duger ej mer
till annat, än se efter att ej råttorna äta opp
brödet för kuektarne. Jag har varit borta härifrån
tidtals, men hvarje gång jag återkommit, har jag
gett mull åt och vårdat kung Eriks rönn. Se, den
är ändock så smal och gänglig och har ej en
sådan fyllig krona, som rönnar bruka. Han, som
planterade den, hade ej heller någon krona, fast
han var född dertill. Men med sin smala stam
pekar den dock opp till fönstret, der kung Erik
brukade stå. Jag har ock bjudit till att rigta
den ditåt. Nådiga fru. jag kan icke förstöra det
trädet T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
