Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med långsamma, men jemna steg vandrade
fru Ebba utför trapporna, öfver borggården, genom
hvalfvet, ut till slottets tunga port, som nu stod
öppen.
Mot slottet marscherade de hertigliga
tropparna. I spetsen för dem syntes hertigen sjelf och
någre hans herrar. Hertigen kastade stundom en
bister blick opp emot det fäste, som trotsat hans
makt och fällde några föga vänliga ord. Hans
sinne, uppretadt öfver slottets försvar, hade ännu
ej hunnit blifva mildare genom medvetandet att
nu hafva vunnit sin afsigt. Nar han kom så nära,
att han blef varse den öppna porten och bemiirkte
att fru Ebba stod der, utbrast han: "Getingboet
har dock fått lof att ge med sig. Roligt vore att
veta hvad käringen der nu menar. Jo, jag
tänker Ryttarkajsa skall få lära sig att steka sill, i
stället för att glödga kulor. Får väl liira sig att
räkna ärter för granater, Dragonmaja. Hade god
lust att hänga hennes kjortlar som klocka på
slottstornet. med henne sjelf som kläpp i klockan! Nå,
när vi nu väl få fästet inne, skall väl detta
finneupproret ta slut.”
"Blott de ej ånyo få lust att resa sig, när Eders
Furstliga nåde åter måste lemna landet", svarade,
med siömanna rättframhet, amiralen Peder Stolpe.
"Ah, det skall jag väl låta dem hederligen
veta. att om något upplopp och förrädiske
praktiker sker hädanefter, skall jag nog så riikna med
dem, att jag, med Guds hjelp, skall räkna dem i
galgen, eho det än må vara, om än sjelfvaste fru
Ebba, huru hon ock må bjebba. Ja, i sanning,
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
