Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fånge, hade Sigrid intet värn. Hennes far var
ibland dem, som under Stålarms befäl nu tågade
opp mot Tavastland, sedan de blifvit afskurna
från slottet.
I sitt bekymmer vande sig nu Sigrid till
Stålarms maka, fru Elin Fleming, och bad denna taga
henne under sina vingars skugga. Fru Elin
svarade bekymrad: ”Kära jungfru Sigrid, väl ville
jag vara eder till skydd och beskärm, men är ju
sjelf värnlös. Icke kan J dock bege eder till
någon af edra slägtingar på godsen häromkring, om
ni än finge lemna slottet. Hertigens soldater
sägas nu hålla på att plundra hos våra och
konungens viinner. Stanna då hellre hos mig tillsvidare."
Sigrid hade ej hunnit mer än tacka fru Elin
för hennes löfte, då gamle Hans framträdde till
henne och sade: "Jungfru Sigrid, som är så god
mot hvar och en, törs jag be eder stiga ned i min
kammare. Min son ligger illa sårad. Han tror
att jungfrun skulle kunna lära mig huru jag bör
bete mig för att lindra hans plågor. Han
längtar efter, det ni måtte göra eder den mödan att
hugsvala den döendes själ. Neka mig icke min
bön, jungfru Sigrid, jag ber eder."
Sigrid tyckte visserligen det vara svårt, att
uppfylla gubbens begäran, men ville dock icke
af-slä hans bön. Bäfvande för det myckna
krigsfolket, begaf bon sig å väg. Ingen ofredade henne
dock, der hon gick åtföljd af gubben, ehuru många
sågo efter den unga, späda flickan och den gamle
gråhårsmannen. Men livar och en visste, att då
hertig Carl var i grannskapet, var det säkrast för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
