Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett sagta "Sigrid” sviifvade öfver hans
bleknade läppar.
Några ögonblick förgingo. Med stark
ansträngning reste sig Sigrid och sade: "Här kan
han ej ligga. Han måste få bättre skötsel och
vård, bättre bädd. Här kan jag icke stadna för
att sköta honom. Vi måste se till att få honom
buren in till staden. Jag stadnar här så länge.
Gå, Hans, bjud till att för penningar och goda
ord få bärare."
"Jag fruktar detta blir omöjligt. Vakten
låter oss icke bortföra en sårad officer af
garnisonen.”
Sigrid vred sina händer i ångest. "Vi måste,
Hans, vi måste. Han kan icke uthärda här på
denna trädbänk och med den skötsel han här kan
få. För Guds skull, Hans. skynda, tala vid
vakterna. Gör allt som är möjligt. Jag staunar här
så länge.”
Hans gick, ehuru med ringa hopp att något
kunna uträtta, och Sigrid gaf nu sina tårar fritt
lopp. Ett nytt anfall af svaghet föll öfver den
sjuke. Sigrid lyckades dock att återkalla honom
till sans, medelst baddningar med vatten ur ett
trädstop som stod på bordet.
Nu återkom Hans. "Ingen möjlighet, jungfru,
hertigen har förbjudit att någon, hvem det än
vara må, kan få lemna slottet utan hans eget
tillstånd."
”0 min Gud, han dör, han måste få bortföras,
jag måste få vårda honom.” Nu tilläde hon
hastigt: "Jag går till hertigen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
