Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjde hon knä och sade: ”Nådige herre, värdigas
förlåta och bönhöra 1”
Teinmeligen vänligt såg hertigen på den unga
flickan, öfver hvars anlete hvilade ett drag af så
djup smärta, men tillika så mycken
sjelfbehersk-ning, att det syntes nästan oförenligt med ausigtets
milda, barnsliga drag.
”Nå, livad begär du, unga flicka”, frågade
hertigen uppmuntrande.
”Att Eders Furstliga nåde täcktes nådigst vilja
tillåta mig att låta ur slottet bortföra min
trolof-vade fästman, Enevald Fincke, som ligger sårad
och döende, på det jag må få vårda honom.”
Hertigens ögonbryn sammandrogos lätt och
kring munnen tecknades några skarpa drag, då
han svarade: ’’En af upprorshopen alltså. Ni
hade, jungfru, gjort bättre, om ni förut rådt
honom att icke sätta sig opp mot sin lagliga öfverhet.
Nu må han stå sitt kast. Skall jag rädda honom
från den nöd han, genom sitt eget onda uppförande,
kastat sig i? Som man bäddar åt sig, så får man
ligga. Huru månge af de fattige bönder i
Österbotten hafva icke fått ligga i vanvård och dö. för
finnarnes förräderi. Han må nu sjelf få försöka
hur godt det gör."
”Nådige herre, vågar jag anmärka, att Enevald
Fincke nästan icke varit i strid emot bönderne.
Han har först nyligen ingått i krigstjenst”
”Men har dock redan hunnit visa sitt arga
uppsåt emot konungen, riket och mig. Men hvem
är ni sjelf, unga jungfru, som vågar föra ett så
fritt språk?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
