Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt. Ock Hufvesta! Förräderi och kungnmord,
nesa och ärelös död rufva der. Hufvesta, akta
dina herrars hufvuden, de vilja ej sitta fast, hi
hi hi.” Med detsamma var gumman försvunnen i
skogen.
Welam kastade sig åter på sin häst och hans
sinnesstämning blef ej bättre efter detta möte.
Hexor och trolleri hade aldrig hans glada sinne
frågat efter, eller befattat sig med; men nu kom
det honom så rakt på lifvet, och liksom hans tid
i öfrigt, tvekade han icke på den skadliga
inverkan, sådant kunde utöfva. Snart glömde han dock
alla obehagliga tankar, ridten i den friska
morgonen lifvade honom och innan han hunnit fram
till Stockholm, logo redan hans strålande ögon
lika frimodigt, som vanligt, under baretten.
Welam ansåg för sin skyldighet att besöka
de fångna fruntimmerna, då lian nu skulle vistas
hemma, ehuru djupt han än kände obehaget af
att just detta hem skulle vara deras fängelse.
Han lät nu hos fru Ebba anhålla om tillstånd att
få göra sin uppvaktning.
”Jag tycker att mor icke borde ta emot
honom”, sade Karin till sin syster. ”Mig synes, att
vi ha nog förtret af modren, utan att en sådan
der ung gök skall tycka sig ha rättighet att visa
sig oartig.”
”Söta du, min Karin”, svarade Hebla, ”icke
tycker jag vi ha så öfverflöd på nöjen, att vi icke
kunna tåla vid en ungherres visit. Han är rätt
vacker och ser så galant ut, det såg jag i går,
när han red in på gården.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
