Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljöd Stålarms svar lika stolt: ”Han trodde ej på
de bonom meddelade nyheterna.”
Yttermera blef besättningen på hertigens
befallning meddeladt, huru han i Helsingfors låtit
halshugga och stegla dem, som stått emot honom,
såväl herrar som ringare; men allt förgäfves. Dock
äfven nu verkade förräderiet hvad ej fruktan
kunnat verka.
En man ur staden lyckades inkomma i
fästningen. Denne visste berätta huru numera
endast Åbo stode hertigen emot, huru denne
straffat sina motståndare i Wiborg, huru Carl
tågade mot Abo. Allt sådant utspriddes bland
besättningen. Dland dem fanns äfven nu en och
annan hemlig anhängare af hertigen. Desse
lyckades intala flere, att det vore bättre att gifva
sig, medan tider vore och man ännu kunde
hoppas på bättre vilkor, än som kunde stå att fås
när hertigen sjelf hunnit anlända. Dessutom
sparades icke på framställningar huru den renlärige
hertig Carl vore en vida bättre konung, än den
papistiske Sigismund, som dessutom icke mäktade
försvara sitt arfrike, och oaktadt den ed, Stålarm
tagit af alla att förr spränga sig i luften, än gifva
sig, så tvungo de honom att dagtinga.
Stålarm lofvade på sina och alla i slottet
be-fintliges vägnar, att hädanefter vara hans
furstliga nåde lika trogen och huld, som de hittills
varit det emot Sigismund, den de numera icke
ville vara underdånige, utan uppsäga all tro och
lydnad, blott de erhöllo löfte om säkerhet till lif
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
