Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fars blodiga hufvud bredvid sig på dynan.
Slöt hon sina ögon till sömn, så förföljdes hon af
drömmar, så blodiga och förfärliga, att hon
vaknade af fasa och bjöd till att icke slumra mera.
Få dagar efter olycksbudets ankomst, infann
sig lilla mor Annika på Wiken. Fru Metta lät
hemta henne in till sig och sade: ”Nå, mor
Annika, huru har ni hittat hit? Väl hade jag
kunnat beliöfva er ibland, till hjelp for korna; det
har nu dock allt gått för sig. Men kan J nu ge
mig tröst, kan J förutsäga mig huru det skall gå
med herr Erik, skall det kunna bli fara för hans
lif?”
"Jaså, stora frun har sorg och bekymmer, sä
val som lilla mor Annika. Hi, hi, hi, jo, jo.
An-nikamor har varit långa vägar. Jo, jo, der det
börjar lukta blod, hiimdeblod för hennes hjertas
barn, dit vandrar Annika, for att njuta af den
söta doften. Roligt att se hur den förbannelsen,
mor Annika läste öfver det blod som Flemingen
gjöt, hur den svällde, hur den jäste, hur den drar
blod ur alla dem, som komma slägten nära. Jo,
jo, vid Stockholm såg jag så fager, ung blod, det
fick Flemingens flicka till rosor öfver sitt hjerta.
Annika har vandrat, hon har sett hur
hertigen slagtat de finska herrarne. Jo, jo, blod vankas
det! Skall det vara mera af sorten? Åh jo, åh
jo, inte skall det sparas, nog skall det bestås."
Fru Metta kände bäfvan vid gummans ord.
utan att rätt förstå hvad de syftade på men hon
skyggade för att på något ovänligt sätt tilltala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
