Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ders dotter, så var hon icke heller utan mycket
tycke af sin mor.
Rastlöst vankade hon fram och åter i sin
lilla kammare i månskenet. En skugga skymtade
på vägen, den väckte hennes uppmärksamhet. Den
kom närmare, stadnade slutligen vid hennes
fönster. Det var mor Annika. Med ovanlig röst sade
denna: ”Jungfru, vill du rädda din far V”
”Huru skulle jag kunna det?”
”Det vet jag icke, men jag har sett det i
vatten och jag har sett det i eld, och jag vill icke
att herr Erik Gustafsson skall dö. Vill du följa
till Åbo. så skynda; kommer du ej nu, så är
tillfället förfeladt. Tro icke att du lätt kan slippa
fram i krigande land. Men hvem tror du vågar
hindra den, som befaller både eld och luft och
vatten, och hvem vågar hindra den, hon vill
beskydda? Se jungfru, det molnet der, det stiger
opp emot månen. När det betäcker månens skifva,
går den gamla! Vill den unga ej följa, så dör
hennes far!”
Sigrid kastade bäfvande blicken på molnet.
Lång besinningstid bestods henne ej. Ett ögonblick
böjde hon knä och ur hennes bröst höjde sig en
ordlös suck. Derpå steg hon opp, tecknade
hastigt med ett stift på ett pappersblad: ”Moder,
förlåt, jag går för att söka frälsa min far. Låt
ingen veta att jag gått, sök mig icke, det skulle
tillintetgöra allt hopp om lycklig utgång. Bed,
men sörj icke för mig.”
Redan nalkades molnet månens skifva.
Öf-ver sin hemma väfda och spunna klädning kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
