Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss emottagna sakerna, det frågade hon sig
otaliga gånger, utan att kunna besvara sin fråga.
Snart satt Sigrid åter i sin lilla båt, men när
hon hunnit så långt ut i farleden, att faran af
upptäckt, för denna gång, var förbi, kände hon
sig nära att förlora sansningen. Hon drog in
årorna i båten, nästan utan att hon sjelf visste
deraf, och sjönk ned i dess botten. Efter en liten
stund återvaknade hon till så mycken sans, att
hon kunde lösa af sitt hufvud den duk hon
bundit deröfver, doppade den i vattnet öfver
båtkanten och lade sedan den våta duken öfver sin panna.
Detta uppfriskade och återgaf henne full sans.
Nu märkte hon att ansigte och händer blödde,
men det var endast skråmor. Sedan hon några
gånger med den våta duken aftvättat dem,
upphörde de att blöda. Hon hade förmodligen
skrapat sig vid det arbete, hon förehaft.
Hennes första känsla när hon återbefann sig
i sin lilla kammare hos enkan, var att utgjuta
sitt hjerta i en varm tacksägelsebön, för att hon
hade så långt lyckats utföra sitt värf, och hon
började nu att hoppas, det herr Erik hunnit
dölja, livad hon lemnat honom. Hon fattade
tillförsikt till att hon skulle kunna utföra sitt värf,
hon tyckte sig säker att hon hade välsignelse med
sig, då allt hittills gått henne i händer.
Hon lade sig nu och bjöd till att betvinga
sin oro, för att kunna sofva. Hon visste att hon,
kanske redan påföljande dag, skulle behöfva all
sin styrka.
Att anlita någon annan om hjelp. vågade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
