Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fann att hennes hander ej länge mera skulle
forma sköta dem, var villig att ge dem ifrån sig.
Dessa ord voro de första, som vexlades mellan far
och dotter. Sedan de i tysthet, med någon
svårighet bytt plats i den lilla båten, grep fadren
med kraft i åroma och nu gick får den raskt
framåt, allt ännu under tystnad. Han valde vägen
genom smärre sund, som sällan besöktes af båtar,
hvilket numera, sedan regnet småningom upphört,
icke var omöjligt, ty man började dock kunna
urskilja konturerna af föremålen.
Natten var lång, som November-natten är.
En stund hvilade flyktingarna i en lada, men
vågade icke försöka att göra opp eld, för att torka
sig vid. Herr Erik iklädde sig en grå vadmals
rock och mössa med stora öronlappar, som Sigrid
medfört i båten. Snart begåfvo de sig åter å väg.
Andteligen hunno de målet för sin färd:
Nå-dendals i ruiner fallande kloster. Enligt sin gamla
frankas anvisning, uppsökte Sigrid nu i mörkret
den hemliga dörrens fjäder. Sedan den var
funnen sade hon: ”Nu, farkär, vill jag hoppas, att
med Guds hjelp det värsta är öfverståndet. Men
icke är det nödigt att nu i sådant mörker gå in
i detta gömställe, Ingen vistas här. Klostret
förfaller allt mer, men kyrkan, der vi nu befinna
oss, är uppreparerad och här hålles om söndagarna
gudstjenst; säkert är att före dager ingen kommer
hit. Skulle dock något ljud höras, så måste vi
hasta in i gömman.”
Sedan Sigrid hade uttalat dessa ord, vacklade
hou och nedföll afsvimmad. Naturen hade tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
