Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit till Finland for att ordna enskilda
angelägenheter och skaffa sig något penningar, dermed
han sknlle bege sig i fremmande land, att der öfva
och försöka sig, såsom unge adelsmän bruka,
hvar-igenom han i framtiden bättre kunde tjena sitt
fädernesland.”
Sedan Stålarm blifvit bortförd, befallte
hertigen att Johan Fleming skulle införas.
Hertig Carl vandrade fram och åter med stora
steg. Ådrorna på hans tinningar svällde. Gång
efter annan sammanknut han handen. Nu inträdde
Johan Fleming och bugade sig djupt. Hertigen
gick häftigt emot honom. I hans öga strålade
segerglädje, då han sade: ”Ha, detta är således
Klas Flemings son!” Det var som om han nu
först skulle hafva känt sig rätt siiker om den
krona, han eftersträfvat, och dock rörde sig i hans
inre en dunkel önskan att skona den älsklige
ynglingens blod. När Johan så stod infor fursten,
på en gång ödmjuk och stolt, och det behagliga,
ungdomliga anletet höjde sig bönfallande emot
honom, då vek för ett ögonblick sjelfviskhetens
blodlystna demon från Carl och han sade: ”Det
synes mig dock hårdt, att förgöra detta unga lif.
Välan, vill du. som en ärlig och adelig yngling,
lofva och förpligta dig för framtiden, att troget
tjena mig och riket, så vill jag, för din ungdoms
skull, låta nåd gå för rätt och skänka dig lif och
frihet.”
"Mot mig har min herre, konung
Sigismun-dus, alltid varit en nådig herre; det vore af mig
otacksamt att öfverge hans tjenst. och jag äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
