Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matte det ock högeligen beklagas, att J, ädle och
välbördige herrar, eder förhastat, i det J endast
mina brott och min skuld undersökt, men icke
ransakat dessa mina medfångars, hvilka J nu, jemte
mig, viljen dömma.”
Grefve Mauritz Lejonhufvud svarade: rDet
hafva alla tinnarne varit om ett råd uti det, som
J uti landet bedrifvit, och dertill med behöfva
icke vetterlige gemingar stor ransakning."
Följande morgon uppställdes hertigens
krigsmakt i en krets utanför slottet. En otalig
folkmassa af alla stånd samlades der utan före. Inuti
ringen stodo alla fångame på knä.
Cancelliskrif-varen uppläste domen: Alla de uppräknade
tjugu-två herrarna skulle halshuggas, deras hufvuden
uppsättas på pikar, kropparna steglas och deras
egendom konfiskeras.
Hertigen kom derpå ned från slottet och
emot-tog af alla närvarande hyllnings ed. Men när
han åter skulle träda ur ringen höjde Johan
Fleming sin röst och bad, att "Ilans Fursteliga nåde
ville låta nåd gå för rätt."
Fursten gick honom forbi och svarade: "Du
liar förkastat min nåd och förlåtelse, då den
erbjöds dig; nu är det for seut. Domen är fälld.
Jag har icke mera makt att efterlåta landsens
rätt. Tänker numera icke på annat än huru J
mågen bereda eder att svara for edra gerningar
i en annan verld.”
Det var dagen efter den, då domen hade
fallit. I sitt fängelse satt Johan Fleming vid ett
bord. Han hade på begäran erhållit skriftillbehör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
