Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deraf. Men hon fruktade för fadrens hälsa och
tålamod, och funderade ideligt på utvägar att
komma hädan. För Sigrid hade visserligen ingen
fara varit att vandra bort oeh återbege sig till
sitt hem, men att lemna sin far, kunde hon ej
siitta i fråga.
Då nu matförrådet var slut, fanns ingen
annan utväg, än att Sigrid åter i skymningen begaf
sig till staden med duken tätt knuten om
ansig-tet. Ilon lyckades snart nog att få uppköpt livad
hon behöfde, men hvad hon i nyhetsviig kunde få
höra, var af så förfärande art, att hon endast med
möda kunde hålla sig upprätt, för att bjuda till
att åter hinna till sin far.
"Åh håh, hvad J är högfärdig, jungfru Sigrid”,
ropade en röst bakom henne.
Sigrid spratt förskräckt till och såg sig om,
men lugnade sig genast, ty hon igenkände gamla
mor Annika, som med detsamma upphann henne.
’’Nå, mor, hvadan kommer ni?” frågade Sigrid
vänligt.
”Åh jo, kommer från blod, mycket blod,
nästan för mycket. När hertigen håller kalas, så
består han så det käns. Fy, det börjar rätt äckla
till slut, det blir för mycket af det goda. Hi, bi,
hi, der kasta’ de boll med hufvun och satte dem
på pikar. IIuu, icke var den leken ändå så
rolig, som jag tänkte, fast sjelfvaste herr Klases son
var lika blodig som han — han — hon vet,
jungfru, fast man intet nämner simpelt folk i bredd
med de förnämare. Men han var allt fager och
ung, herrn der också, och många sade, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
