Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade, att han skulle återföras, for att få en
hårdare dom, för de ord han talat om Hans
Furstliga nåde, men Hans herradöme sade: "Nej, nu
har jag engång gått ut och går aldrig mera in.
Jag är luir för att dö, och vill här dö. Och må
Gud allsmäktig döma emellan mig och dem, som
mig dömt hafva. Eder, ärliga män alla, beder
jag, tala icke ondt om mig efter min död, förlåt
mig om jag förtörnat någon, gema vill jag förlåta
enhvar, som emot mig brutit.” Röster bland
folket svarade, att alla ville minnas honom med
vänskap, han hade visst icke gjort någon emot.
"Gud vare med eder alla, fattiga, och rika”,
sade han och gick nu inåt ringen och drog af sig
tröjan. Ännu en gång tillropade han Johan
Johansson och mig att sörja före att de fattige måtte
få någon gåfva. Så knäföll han på mattans rosor
och blad och utbrast: ”Herre Jesu Christi
an-namma min anda och själ.” Så blundade han med
ögonen och slöt sitt unga lif, under det de sjöngo
en psalm. ”Gud den allrahögste anamme hans
herradömes själ!”
Hans herredömes halfbroder, Olof Klasson,
skyndade fram för att få blanda sin blod med sin
käre broders, men de skjöto honom undan. Nar
ordningen sedan kom till honom ropade han högt:
’Gud skall utkräfva den oskyldige Johan Flemings
blod af hertig Carl, den blodige mördarn.”
« Men knektame höjde åter sorl och skri, och
derunder slöts äfven hans lif.”
Ofta hade Sigrids läsning afbrutits med gråt.
nu när hon slutade öfvergafs hou alldeles af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
