Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mödosamt tillkämpade fattningen, ocli hennes
tårar strömmade utan hejd.
Dystert sade herr Erik: ”Han var mig den
käraste, de andre voro alla mina vänner, o, att
jag hade varit med dem. Dock, otacksam är jag
icke, du min milda, fromma och dock så raska
flicka. Gud välsigne dig barn! Har du vågat
lif-vet, har du trottsat alla faror for att rädda din
far, så skall han ock icke af otålighet önska sig
döden.”
Följande morgon sade herr Erik till sin
dotter: ”Nu, min flicka, böra vi ju med jemforelsevis
större trygghet kunna bege oss hädan, då man
torde tro mig död. Icke skola vi då länge dröja
i detta gömmet, som dock just icke är behageligt ",
och så snart aftonskymningen började inbryta,
be-gåfvo de sig å väg.
För att bäst förkläda sin far, band Sigrid
öfver hans ansigte en duk och uppgaf, att han var
blind och af en kula sönderskjuten i ansigtet, på
hvilket hon vid första lägenhet fastade en stor lapp
som ett plåster. Sigrid ledde nu den såkallade
blinde fadren, men hade dock bundit klädet så,
att han kunde nödtorfteligen se.
Någon väg, som skulle fört dem genast längre
från det farliga grannskapet af Åbo fanns icke,
hvilken de kunnat taga, utan måste de följa en som
forde dem nästan i en halfcirkel deromkring. Af
denna anledning voro de än ni följande dag på
förmiddagen icke mera än två mil aflägsnade från
staden.
Det hade snöat om natten och bildat ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
