Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenkänt sin faders dödsfiende. Hon satt framföre
i slädan och drog sig tillsamman som om hon
sålunda trott sig kunna undgå hertigens
genomträngande blickar. Hon kunde ej hindra att en
ofrivillig darrning skakade henne vid ljudet af hans
röst.
”Hvad är det för folk du har i slädan med
dig?” frågade hertigen.
"En blind gubbe med sin flicka, som brukar
leda honom. Jag bjöd dem att få åka, efter jag
hade godt rum.”
"Flicka du, dra ryan, som ligger bredvid dig
i slädan, öfver dig, och sitt ej der och kuttra för
kölden som en höna”, ropade hertigen åt Sigrid.
Knappt medveten af hvad hon gjorde åtlydde
Sigrid befallningen, och hoppades nu på att
åtminstone hon icke skulle fiista uppmärksamhet,
sen hon blifvit mera undangömd. Att vådan för
hennes far blefve densamma, om ock endast hon
blefve igenkänd, fann hon lätt. Hennes far var
visserligen nogare förklädd, men huru hoppas, att
han skulle undgå hertigens skarpa blick. Under
fållen lade hon sin hand på fadrens fot, det var
henne som en tröst att få vidröra honom.
”Du har välgjorda remtyg på din häst”,
fortfor hertigen åter till Simon. ”Det är väl gjordt
på egen gård, tänker jag? Se det är just konsten
det för bonden, att ta allt i egen knut. Hvar
penning som man spar, den har man. Hästar lar
du väl ha i spiltan som syrsor i spiseln, jag ser
nog hurudana lejon de här äro?”
"Åh käre herre, icke har det varit tider nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
