Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tige, fader- och moderlösa barn, gifvit mig
kläder och föda, och ville lära mig allt hvad godt
och nyttigt var, men allt vildare och öfverdådigare
blef jag. Nu var jag ren femton år gammal, men
aldrig ville det bli folk af mig. Väl kunde jag
arbeta när så foll sig; men mitt odygdiga sinne
tänkte på intet annat än upptåg. En dag, då jag
skulle föra den präktiga tyska ridhästen, som herr
Klas hade gett er, ut för att svalka sig efter er
hastiga ridt, då tog mig en oemotståndlig lust att
försöka rida på den. I början lät jag den gå helt
sagta, men allt ifrigare blef jag, allt mer dref jag
på hästen, allt vildare for den framåt. Jag skrek
och hojtade som en besatt. Vi blefvo snart
lika vilda begge, hästen och jag. Slutligen hade
jag ingen makt med deu, den rusade framåt med
mig, utan att jag kunde styra den, så ned på
insjön. Isen var svag, den brast. Jag hade i
förbifarten nappat tag i en trädgren och blef
hängande der, men hästen fortsatte sitt lopp, den for
ner som sagdt är, och blef der. Jag tänker ni
kanske beskyllt mig för, att ha stulit er häst?”
”Nej, h ästen hittades död, och när du försvann,
så gissade jag, att du ej vågade komma tillbaka.”
”Ja, jag vet ej rätt om jag ej vågade, eller
om jag ej snarare tyckte att jag ej mer var värd
att se ert signade ansigte och äta ert bröd! Sannt
var det ock, att jag ej det var.”
”Nå. hvart tog du sen vägen?”
rJag blef soldat och kom öfver på Revalska
sidan, och der var jag i sex år, och der lefde jag
ibland vildt nog; men allt gnagde mig samvetet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
