Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Min husbonde hade sen annat att göra för
folket, an laga trädgården i skick, och så blef jag
ledig. Men nu vaknade mitt samvete först rätt
på allvare. Jag började tycka, att det förut bade
varit bara munväder med min ånger, och att jag
varit en högmodig best, som ville ersätta skadan,
bara för att ej behöfva så djupt ödmjuka mig
•inför er. Nu hade Gud straffat mig och tagit
pengarna ifrån mig och tjensten med, så att jag
nu skulle som en riktig arm syndare måsta kommu
till er, utan att ha nån förtjenst att åberopa, utan
blott nödgas anropa er mildhet. Men si, det var
länge innan jag så tick makt med mitt hårda sinne.
Dessutom ville jag gerna arbeta som dräng på
godset, till dess vi litet skulle få i ordning der,
efter klubbmännens framfart. Slutligen kunde jag
ej längre lefva, utan att som den förlorade sonen
komma och säga: jag bar syndat! Så fick jag
reda på att herr Erik skulle finnas på Åbohus;
jag kom dit, men kunde ej slippa in, förr än
hertigen fått det i sina klor. Jag skulle sen försöka
att der få träffa eder, men när jag frågade efter
er, så sade de mig att herr Erik Liljebolm var
död och begrafveu. Och så vände jag af som en
dåre, och visste ej hvart jag skulle ta vägen. Jag
tyckte att jag hade ingenting mer att lefva för
i verlden, när jag ej hade att hoppas er förlåtelse."
"Nå, hvart ernade du dig nu?"
"Knappt jag sjelf vet. Men nu, herr Erik,
hoppas jag att J icke förskjuter mig, utan tar
mig i eder tjenst åter."
"Käre Elias, ser du icke på mig, att jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
