Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fattig man, som ingen tjenare kan hålla. Det
må du ock få veta, att jag flytt undan hertigen
och har säkerhet till lifvet, endast så länge, som
ingen förråder mig.”
Elias såg en stund fundersamt ned för sig,
så sprang han hastigt opp. ’’Herre är det så, si
då är det nu allrabäst, ty då kan jag ju verkligen
vara er till nytta. Vore allt som förr, skulle ni
ha tjenare nog, utan mig. Allt godt herre, nu
tar ni mig ju till nåder och tar mig i er tjenst?
Har ni ej råd att bestå er tjenare, så har jag
åtminstone råd att bestå mig herre.”
”Det kan allt vara godt och väl, men jag
äger ej ens så mycket att jag kunde ge dig
kläder och föda. Som du vet äger en död man
ingenting och hertigen har haft försorg att ge mig
arfvingar.”
”Nå ja, det vore visst sak, det. Nog håller
min vadmalsjacka ännu en tid ihop, dessutom har
jag helgdagskläder här i knytet. Det har ingen
nöd dermed, och dålig karl den, som ej kan
för-tjena sig födan! Käre herr Erik, aldrig var ni
svårbedd förr i verlden; var nu inte heller omild
emot mig, utan tag mig i er tjenst.”
”Det är i sanning en präktig tjenst, du är så
angelägen om”, sade herr Erik skrattande, "men
icke har jag heller hjerta att försmå din
välmening. Må du då stadna hos mig. Kanske kommer
ock en tid, då jag kan få löna dig. Om icke, så
må du få din trohetslön af honom, som ingen
olönt lemnar."
”Tack, tack, min älskade och hjertegode herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
