Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid inträdde nu i kammarn. Der fann hon
modren sittande alldeles stilla, med ögonen
half-slutna och händerna sammanknäppta. Hennes
vanligen så uppmärksamma blick märkte icke den
inträdande. Sigrid gick fram till henne; med ett
utrop sprang fru Metta opp och slog armarna om
sin dotter. ”Sigrid, barnet mitt, Gud signe dig,
har jag dig åter. Far? lefvcr han? är han död?”
”Han lefver, för guds skull, mor, lugna er."
"Mor Annika sade att du lyckats friilsa honom,
men jag vågade ej fullt lita på hennes ord.
Berätta, säg fort. Ar han säker? Och du har
räddat honom, du stilla, du säfliga barn?
”Med Guds hjelp skall väl allt gå bra, men
monne blott ingen hör hvad vi tala om?”
”Gud bevare mig, jag tror jag icke är rätt
klok", utbrast fru Metta nu med ens, med sin
vanliga röst; ”är detta saker att prata om, utan
all försigtighet! Vänta, jag skall se åt. Icke tror
jag dock, att någon kan höra oss, men du
behöf-ver visst värma dig en smula." Hon bultade på
väggen, till tecken åt tjenstefolket i rummet
invid, och befallte den derefter inträdande
tjenste-flickan, att koka opp öl med honung uti åt
Sigrid, och sörja för att hennes skjutskarl finge
något till lifs. Sedan fru Metta försäkrat sig om,
att ingen kunde lyssna till samtalet satte hon
sig ned för att höra sin dotters berättelse.
Sigrid redogjorde nu för huru herr Erik
blif-vit räddad. Blodscenerna på Åbo slott kände fru
Metta genom ryktet. Många voro hennes utrop
och våldsamma utbrott mot hertig Carl, och stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
