Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Iluru så?” frågade Sigrid, med möda
bibehållande fattningen.
"Åh jo, det var så, att han var förlofvad med
en af de unga jungfrurna på slottet, herr Erik
Liljeholms dotter, men så reste han till kungen i
Polen, och derifrån skulle han hemfölja fru
Christina Hansdotter och hennes unga dotter, och så
lär han ha hlifvit kiir i henne. Och när han kom
hem, gaf han sin förra brud på båten. Och det
blef ett stort klamamus, och hon stämde
honom för domkapitlet; men han tog henne inte
sen heller.”
"Det är omöjligt”, utbrast Sigrid.
"Anej, jungfru, nog är det sannt, han tog
henne partu inte. Men så var hon nu dock också
fasligt triigen efter honom! Åh håh, fattig flicka,
som jag är, icke ville jag dock processa mig till
man. Nå ja, som sagdt. så sa han. att han inte
behöfde gifta sig med en, hvars far hlifvit dömd
till döden, och som nu var helt fattig. Och det
tyckte biskopen, att han hade rätt uti; men han
fick ändå den domen, att inte få gifta sig med
någon annan, så länge inte den förra bruden fått
sig man. Och här går han nu och suckar. Se,
der kommer han tillbaka. Han lär väl bara ha
varit för att lemna den stora hlomqvasten, som
lian hade i handen, efter han ej dröjde dess längre.
Jaha, se der sätter jungfrun blommorna i vatten.
Se hur hon ser bedröfvad ut. Hon gråter väl
öf-ver det band, som fäster hennes käraste.”
Flickan hade pratat af hjertans lust, i
glädjen öfver att, för den unga svenska jungfrun, få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
