Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick hade hon äfven sett Enevahl stå vid hennes
sida och trycka hennes hand till sina läppar.
Det stormade i Sigrids vanligen så fridfulla
hjerta. Enevald hade försmått henne, han hade
gjort henne till ett mål for hån och spe, eller ett
föraktfullt medlidande. Han hade bedragit
hennes kiirlek, tillintetgjort hennes framtid, och dock
— icke ville hon vålla honom sorg! — ”Vara ett
hinder för hans förening med den han älskade?
Nej, nej!”
I Sigrids stilla hjerta trifdes dock ej länge
storm. Sedan några dagar gått förbi, började
åter frid herrska der, ehuru utan glädje. Åt fru
iletta sade Sigrid intet, om hvad som föregått;
och ehuru denna trodde sig märka, att Sigrid kände
hennes försök att återföra Enevald med lagens
makt, så ordade icke heller hon något derom.
Hela den händelsen var, som om den aldrig skett.
Men i Sigrids inre klarnade allt mer och mer
längtan att få uppsöka sin far. Så länge hon var
Enevalds trolofvade, kunde hon icke öfvergifva
honom. Att for någon tid vistas hos fadren och
sedan återkomma, lät sig icke heller göra. Det
hade kunnat väcka misstankar. Begåfve hon sig
engång dit, så måste hon ock der qvarstadua;
och detta blef nu hennes ifrigaste önskan.
Sålunda skulle hon ju kunna befria Enevald från
det band hon nu, mot sin vilja, pålade honom.
”Vore jag borta, så vore han fri att förena sig
med den han älskar." Denna tanke låg
beständigt för hennes sinne.
Meu huru skulle hon lemna sin moder, ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
