Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Min barndomsvän skulle icke, för en
vansinnig hämd, vilja begå ett gräsligt brott och vilja
störa ett helt folks frid ocli lycka, som hvilar i
en ädel hand."
"Än en gång, jag kommer för att bedja dig
dömma, om jag löst min ed. Fullt har jag icke
lyckats, men jag har nära låtit mitt lif på försöket."
Med förfäran steg Hebla ett steg tillhaka.
”Ha, Peder, livad säger du? Dock", tilläde hon
med detsamma och närmade sig honom åter. ”Du
vill skrämma mig nu, såsom du brukade göra när
vi voro barn. Peder Banér har icke burit hand
på sin konung.”
”Och dock, Hebla, har han så gjort.”
Hebla såg några ögonblick på Peder, Sedan
sade hon långsamt: ”Peder, jag har icke sett dig
sedan vi båda voro barn. Din pant brände mig
som eld de första dagarna, men snart sade mig
en inre öfvertygelse: Peder Banér skall icke handla
lågt eller oädelt! Hvad han än må företaga sig,
skall han handla rätt. Och så gömde jag lugnt
din pant, och fruktade den ej. Du säger mig nu
sjelf, att du burit hand på din konung, den ädle
Gustaf Adolf, af hämdlystnad, blind, vild och
okristlig hämdlystnad. Peder Banér, min
barndomsvän, min barndoms Weli, hvarföre du än må
tala så, men jag — jag tror dig icke!”
Peder böjde ett ögonblick sitt knä för Hebla,
fattade hennes hand och såg henne i ögat i det
han sade: ”du präktiga, ståtliga jungfru. Herren
har varit så nådig och gifvit mig tillfälle att få
hämnas, hämnas på sonen till min faders mördare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
