Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Så mild, så fin, så qvinnlig som hon alltid synes,
då man ser henne, och dock alltid detta
oqvinu-liga sätt att befatta sig med hvad, som går utom
ett fruntimmers krets! Och dock vet jag förvisso,
att när jag åter ser henne, så kan jag ej annat
än åter fästas af henne. Nå, det är ju så min
afsigt äfven är."
Nu går vägen genom byn, ryttarn stadnar
sin häst och hoppar af vid porten till huset vid
stranden.
Sigrid sjelf kom ut på trappan. Den unga
flickan var nu förvandlad till- en qvinna af några
och trettio år, men blicken var lika mild, hennes
leende lika godt, och gestalten, ehuru icke ii gande
ungdomens veka behag, hade utvecklat sig i så
fullkomlig harmoni, att ögat med välbehag hvilade
derpå. Den hvita, höga pannan var klar, och
skrynklades icke af något tecken till annalkande
ålder. Den ungas blyga, fromt ödmjuka sätt, hade
öfvergått till ett högt, nästan drottninglikt lugn,
hos den mogna qvinna, som nu ock verkeligen
kunde kallas en herrskarinua öfver den
kringliggande nejden.
"Vågar en gammal vän göra ett besök hos
jungfru Sigrid?" frågade den freminande.
En rodnad, djup som purpurskyns, flög öfver
Sigrids ausigte, men försvann genast åter. "Herr
Enevald Fincke, välkommen i mitt hus", sade hon
räckande honom handen lugnt och vänligt.
Snart sutto de båda fordom trolofvade i
Sigrids fremmand-kammare, med dess hemväfda, snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
