Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltsedan hans fader föll för bilan, har han nu
af konung Gustaf Adolf erhållit tillstånd att
återvända. De hoppas, att i ömsesidig vänskap finna
ersättning för deras ungdomssorger. De äro
ingendera unga numera.”
”Hjertat åldras icke. Dessutom: icke är hon
gammal. Ungefär vid er ålder, jungfru Sigrid.”
"Icke gammal för att verka, men gammal för
att börja en ny lefnad."
”Säg icke så, jungfru. Att göra en annan
lycklig, eller att godtgöra sina fel, dertill är man
aldrig för gammal. Se, jungfru Sigrid, jag har
mycket att afbedja hos eder. Jag har djupt
förolämpat eder. Kan ni förlåta mig?”
”Hvarföre tala om det förgångna och glömda.”
”Nej, jungfru, icke glömda. Jag var en ung
man och ödet förde mig, under en längre tid,
tillsamman med en flicka, skön, fin, sirlig som en
blomma, lekfull som en stråle. Jag anade ej min fara,
innan jag kände, att jag var fången. Mina
strider vill jag ej omtala; men jag var fullt besluten
att stå vid mitt ord och uppfylla min förbindelse
till eder. Då, vid hemkomsten till Finland, säger
man mig, att ni under veckotal varit försvunnen
från ert hem, ehuru er mor sökt dölja er
frånvaro.”
”Det var då Gud, i sin nåd, förunnade mig
att rädda min far."
”Jag vet det nu. Jag anade visserligen äfven
då, att ert goda hjerta hade förledt eder till
någon sådan obetänksamhet — jag visste ju huru
ni förut hade exponerat eder för att rädda mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
