Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och min heder tillhöra mig sjelf, för att numera
kunna lära mig att de icke liro mina, utan en
annans.”
”Sigrid, straffa mig icke så strängt för mitt
misstroende. Jag kände ej mitt eget hjerta, jag
var bedårad af en skön qvinnas blickar. O,
Sigrid, låt det förflutna vara glömdt!”
"Det förflutna är glömdt”, sade Sigrid
långsamt, med djup känsla. "Det närvarande bor
omkring mig i skepnad af alla dessa menniskor,
dessa barn, som lärt älska mig, och som jag lärt
mig att älska. Ja, det förflutna är glömdt! Detta
är rätta ordet. Detta är nyckeln. Jag kan ej
tillhöra er, ty det förflutna är glömdt!”
En liten stund förgick. Nu steg Sigrid opp
och sade: "Herr Enevald, viljen J icke stiga in
till de gamla? Jag bor i det nya huset, då jag
har något för händer, som jag ej dit kan medtaga,
eljest sitter jag hos dem. Jag tyckte mig se, att
äfven hos dem nyss inträdde en gäst. Det vore
dock en sällsam händelse, som skulle på samma
dag tillföra oss tvenne utombys gäster.”
Enevald reste sig, inseende att sålunda det
plågsamma af ett tumannahands samtal kunde
undvikas.
I en stor länstol försedd med goda dynor,
satt vid fönstret herr Erik. Hans snöhvita hår
föll i långa lockar utefter axlarna och de högröda
kinderna och lifliga ögonen tydde ännu på helsa
och gladt sinne, ehuru krafterna svikit. Med en
nätnål knöt gubben då och då en maska på det
i famnen liggande nätet. Kring honom sysslade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
