Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLIX
Hvad man af honom hade haft rätt a-tt hoppas, märker
man redan af följande, hans inträdestal.
»M. Hrr.
Den dubbla förbindelse, som åligger mig såsom
sällskapets tolk och inträdande medlem, edra rättvisa, men
upphöjda. fordringar, och känslan af min ofullkomlighet att
uppfylla dem — sen der orsakerna till den fruktan, hvarmed jag
intager detta rum. Då jag kallades till äran af edert sällskap,
var det rättigheten att på närmare håll få vara eder
beundrare, var det nyttan af edra anmärkningar och hoppet, att
min svaghet skulle få förblifva dold, som drog mig att med
så mycken förtjusning emottaga edert smickrande anbud.
Man hade i sanning för sällskapets och min ära haft orsak
•att önska, att det alltid varit mig tillåtet att bibehålla den
•djupaste tystnad, och om jag icke tvekat att i dag bryta den,
må det endast tillskrifvas den mildhet, hvarmed jag hoppas,
att en ynglings första svaga försök på den auktorliga banan
af eder skulle (skall) blifva bedömdt. Endast detta hopp och
•den glada öfvertygelsen om eder vänskap kan skänka mod
åt en talare, som saknar alla andra anspråk på eder ursäkt
än det, som hämtas från lydnaden för edra lagar och sin
(hans) önskan att uppfylla edert förhastade förtroende.
M. H. Jag har trott, att ett försök till besvarande af
frågan: hvad vinst snillet dragit af menniskoslägtets revolutioner
— skulle, oaktadt min ofullkomlighet, genom blotta ämnets
vigt gifva mig någon slags rätt till eder uppmärksamhet,
•och jag har vågat hoppas af edert ädelmod, att då I icke
kunnen gifva mig edert bifall, I åtminstone icke skolen neka
mig edert öfverseende.
Ryslig är bilden af de olyckor, som öfversvämmat jorden,
förskräckande den tafla af förödelser och brott, som historien
framvisar. Och nu, hvem skulle under dessa stora
hvälfningar, dem vårt slägte undergått, dessa häftiga stormar,
hvaraf det blifvit skakadt, våga klandra de tårar, som lidande
och förtryck utpressat? Hvem skulle våga att tadla ett folks
klagan under tyranniets ok, slafvens suck under despotismens
bila? Hvem fördöma en fars förtviflan öfver sina slagna
söners lik eller den idoge landtmannens jämmerskri, då kriget
Bagen före drabbningen. 4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
