Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LI
snillets alster. Lik vandraren i Afrikas sandöknar, finner
han intet föremål, hvarpå ögat kan hvila, intet ämne för
hjertats och känslans deltagande. Skulle vi derföre misströsta
om möjligheten af vårt slägtes odling eller bestrida menniskan
all kraft och förmåga att emottaga en högre fullkomlighet?
Yar hon dä en så ofatt och klumpig massa, att hon aldrig
kunde danas till någon regelbunden form? Nej! Hon
saknade icke anlag till en högre odling; det var endast bristen
på starka intryck och väckelser till verksamhet, som fjättrade
dess snille i stoftet och hindrade det att taga sin flygt mot
fullkomlighetens regioner. Snillet fans, men det var en
fördold skatt, som man icke gjorde sig mödan att söka, emedan
man icke kände hvarken dess värde eller nytta. Det liknade
en gnista, hvars utbrott hämmas af askans tyngd, men som
stormvinden uppjagar i full låga.
Till utvecklande af menniskans krafter är det nödvändigt,
att de genom något häftigt yttre intryck sättas i rörelse.
Utom denna sporre till verksamhet nedsjunker menniskan,
af sin naturliga åtrå efter maklighet, i orklöshetens dvala och
sträcker icke sina begär utom lifvets enklaste förnödenheter
och de första oumgängliga behofvens fyllande. Se Amerikas
och Afrikas vildar! Ännu äro de samma råa halfdjur, som
de för sekler varit. Det är lugnet, som räcker dem detta
söfvande gift, som förslappar deras själsförmögenheter och
beröfvar snillet dess spännkraft. I nödens ögonblick, vid
hotet af en förestående fara, samlar menniskan hela sin styrka,
sin rådighet och sitt mod till motstånd. De ädlaste rörelser
uppfylla dess bröst, hon glömmer sin svaghet, sina omsorger
för sin egen trygghet och ilar glad faror och döden till möte,
då en väns olyckor och lidande eller fäderneslandets förtryck
fordra dess biträde. Så uppstod generalen, frihetshjelten,
lagstiftaren och statsmannen. Denna mängd af lysande namn,
hvaraf det närvarande Gallien skryter, är den väl en frukt
af stilla tidsfördrif eller af deras flit, som förnött sitt lif i
skolstoftet? Nej, det var Frankrikes sista stora hvälfning,
som danade en Bonaparte och Moreau. Bom, inveckladt i
beständiga krig och sönderslitet af inbördes misshälligheter,
såg Bruter, Camiller, Scipioner, Catoner och Cæsarer födas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
