Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LV
Mon äfven snillet har sina villfarelser, det misstager sig
ock om det »sanna och rätta». Det har varit efterverldens
lott att upptäcka det, och system efter system har ramlat,
ty »sanningen, detta mål, hvartill de sträfvat, tycks vara
stäldt vid tidens gräns. Så skola kanske (äfven) våra dar
förekomma följande tider såsom ett mildare barbari, liksom
vi nu upptäcka så olika beskuggningar på den stora tafla,
som föreställer jordens öden. — Men vidsträckt är
förädlingens bana, — Yi kunna ej utstaka den längd, som ännu
återstår för det forskande förnuftet. Ett nytt snille kan sprida
ljus i det nu fördolda och »uppdaga den sanna
öfverensstämmelsen, som råder i allt» i naturen. —
Den sammanställning, vi här gjort af lösryckta satser ur
Blidbergs tal och hvilka vi sökt någorlunda sammanfoga till
ett helt, torde vara tillräcklig att kasta ett bättre ljus öfver
honom, än det, som synes utgå ur Livijns Xenie.
Yi ha gifvit prof af inträdestalen, så långt vi ansett
behöfligt, för att visa sällskapets förmåga i vältaligheten, ty
denna förmåga låter sig här bättre urskiljas och bedömas än
i de få kända prisskrifter, som egentligen voro ämnade att
ådagalägga graden af den samma.
Yi vilja nu kasta en blick på
Täjiingsämnena och Täfllngsshriftema,
så på vers, som prosa.
Gaf man ock vid hvarje sammankomst uppgifter till
behandling både i bunden och obunden stil, så finner man
likväl, att vännernas försök i den förra formen voro långt
talrikare än de i den senare. Sådant ligger i naturen af hvarje
vittert samfund. Ungdomen är ock i allmänhet mera poetiskt
stämd än den mognare åldern, hvilket gäller så väl om
individen som om slägtet. Den metriska formen synes
äfvenledes varit det menskliga väsendets ursprungliga
uttrycksform, versen föregår prosan. Den senare inträder först då,
när reflexionen vaknar och skapar sig sitt uttryck. Båda
formerna äro alltså alster af naturen, som i sin harmoniska
utveckling får sin formella fulländning i konsten. Men versen
synes för mängden konstfullare än prosan, och det ser någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
