Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXIII
versen i allmänhet vunnit burskap i Y. Y. Thorilds första
strid med Kellgren derom bar så frukt, liksom den redan
förut gjort det i hans motståndares egna lyckade, praktiska
försök. Den antika versform, som i synnerhet omhuldas af
medlemmar i Y. Y., företrädesvis af Hammarsköld, var den
elegiska. Så inträdde den i vår literatur. Ovidius syntes
här vara förebild.
Slutligen kommer Hammarsköld till det gamla Grekland
och här tjusas han, mer än någonstädes, af Homer och
Anakreon *). Han gör öfversättningsförsök af den förre och
*) Dossa tvänne grekiska skaldenamn gifva oss en’ osökt anledning att till
de redan offentligen anförda skälen för Hammarskölds identitet med den Nils
Nyberg, som i Polyfem tecknat sig som utgifvare af artiklarne ur Kapten
Bagg-fots papper, lägga ännu ett, som ej torde sakna betydelse. Från begynnelsen
misstänktes alltid Hammarsköld för nämda identitet, men alla, äfven mindre
hedersamma, försök af hans förbittrade motståndare att med säkerhet utröna
den samma voro fruktlösa. Hammarsköld hade för sin person vigtiga skäl for
att söka undanrödja hvarje spår, som kunde leda till upptäckt. I sina »Bidrag»,
som utkommo i början af 1860-talet, uppgaf ock A. Fryxell, att den eftersökte
Nils Nyberg var ingen annan än Cl. Livijn. En sådan »auktoritet» ansåg nu
B. E. Malmström vara ott tillräckligt stöd for uppgiftens sanning. Huru kundo
också för M. en så till förmåga underkänd och af honom snart sagdt föraktad
person som Hammarsköld vara författare till något så qvickt och äfven af M.
prisadt, som vissa stycken i Baggfotska papporen? Icke desto mindre är nu
tillfyllest bevisadt, att Hammarsköld verkligen var den sannskyldige författaren.
Bevisens tillräcklighet erkännes äfven af Böttiger vid teckningen af
Aurora-Förb. i Upsala (Se Sv. Akad. Handl. d. 49, s. 550—1, not). Do antydda
bevisen, hufvudsakligen hemtade ur Hammarsköldska brefvexlingen, återfinnas i
Sv. Bokhandelstidning N:o 5, 7, 10 för 1870 af sign. W., i Sv. Tidskrift, h.
1, 2 för 1870 af C. D. Wirsén, och i Ups. Posten N:o 18, 21, 58 för 1879
af sign. —e— ocli slutligen i sammo förf:s (Börje Norling) 1880 utgifna
arbete: »Nya Skolan bedömd i vår literaturhistoria». För att gifva ytterligaro
stöd åt dessa bevis tillfoga vi ett inre sådant. Den för saken intresserade
läsaren hänvisa vi alltså till Polyfem N:o 15, 16, Saml. 1, der han finner den
store poeten Amarullis berättelse om sitt besök i Tunguserna^ land. Här gör
han först bekantskap mod Anakreon} som ledsagar’ honom omkring och
presenterar honom för de andre store skaldemö från en förfluten tid. Den nämde
grekiske skalden spelar således här en hufvudrol. Likaledes ser man Homeros
intaga högsätet. Men båda voro ju en gång Hammarskölds, ej Livijns
förnämste älsklingar? Livijn kände dem föga mer än till namnet. Hade den
senare varit författaren, skulle alltså han helt visst ej anvisat åtminstone Anakreon
en så framstående rol, utan öfverlemnat den åt någon af sina kära engelsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
