Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXVI
teriserade den nya romantiska skolan, att man snarare kan
säga, att de voro hvarandras motsatser. Att Hammarsköld
likväl snart nog syntes börja öfvergå till den nva
romantiken, bland hvars förkämpar han sedermera blef, berodde till
ej ringa del på förändrade lefnadsförhållanden, som verkade
en mera harmonisk utveckling af det väsentliga i hans natur.
Någon egentlig svärmare blef han dock ej. Lifvets
verklighet hade ock för honom fatt ett annat utseende, då en
olycklig kärlek, som satte alla hans känslor i uppror, utplånats
och gifvit plats för en lycklig.
Hurudant hans tillstånd var, hvad han kände och tänkte
under den tidigare olyckans dagar, tecknas bäst af honom
sjelf i den utgjutelse: »Deklamation, om kärlekens verkningar».
för hvilken han i Y. Y. vann pris d. 18/12 1803. Det är den
första af de belönade uppsatserna öfver fritt valdt ämne och
en af de fyra, i obunden stil författade, prisskrifter, som
ensamma äro i handlingarna bevarade. Då Hammarsköld är
den af motståndare och deras eftersägare mest förföljde och
fördömde bland nya skolans män, anse vi skäl, att låta
äfven denna tidiga utgjutelse få aflägga ett litet vitnesbörd om
hans natur och förmåga redan i ungdomen.
Deklamation om kärlekens verkningar.
»Mine bröder! Ofta hör man den belönade älskaren,
den lycklige make ii sjunga kärlekens pris: ofta hör man
lof-sånger, egnade åt denna passion, som sönderslet Heloisas
hjerta, som räckte Werther den laddade pistolen. Och det
är sant, välgörande är denna låga, da man ej brinner
förgäfves. Den kufvar den öfvermodiga, den gifver mod åt den
svage. Den kallar gossen ifrån lastens väg och gör dess
vördnad för dygden heligare. Men se ej ynglingen blott i
det ögonblick, då han tömmer nektarbägaren; se honom
äfven, då en rival, lyckligare än han, beständigt är sluten vid
hans älskarinnas sida, håller henne emellan sina armar och
höljer dess barm med kyssar. Se honom slutligen beröfvad
hvarje gnista af hopp, lät honom ryckas långt bort ifrån sina
känslors afgud, lat henne blifva en annans maka, — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
