Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXII
Denna karakter måste hvarje öfversättare söka bibehålla, 0111
hans arbete skall ega sanning, en egenskap högre än den
ordagranna troheten, fast den icke gerna kan gifvas utan
denna senare. Men ej nog med bibehållandet af tidehvarfvets
stämpel, är clet äfven öfversättarens pligt att bibehålla
originalskaldens- manér och sist att troget och, så nära hans eget
språk det tillåter, efter orden tolka hans föreställningssätt.
Då jag blifvit väld till eder ordförande och som sådan
satt att döma ’ öfver öfversättningar från de nyare skalder,
gjorde jag mig det till regel att döma de inkommande
skrifterna efter dessa fordringar.» —
I afseende på stilen i Livijns uppsats tycker sig præses
finna en »merendels lycklig imitation af den man finner
rådande i Leopolds mindre afhandlingar». Mot förf:s
uppfattning af Kellgrens kritiska verksamhet invänder han: »Då
man läser förf:s omdöme om Kellgrens kritiska billighet, torde
man falla på den tanken, att han icke nog uppmärksammat
vår vitterhets historia vid början af Kellgrens diroktorat i
Svenska literaturen, ty striden med Leopold och äfven med
Thorild tyckes motsäga detta beröm». Mot’ förf:s slutord:
»kritiken är ej musernas gouvernant, utan, som Pope anmärkt,
deras kammarjungfru», invänder præses: »Med all respekt
för Popes ord torde man kunna göra den frågan: månne
kritikens syssla blott är att städa musernas rum eller att
tvätta deras kläder? Tillkommer den icke äfven att bilda
dem och med rättande hand af håll a dem från afvägar?» —
De få från sammankomsterna 1805 qvarvarande
fragmentariska protokollen upplysa eller genom don kända handskriften
antyda, att Hammarsköld under loppet af detta år flera gånger
var præses. Så yttrar han sig vid ett dylikt tillfälle med
synnerligt beröm om Livijns insända orimmade »Ode till
inbillningen».
»Om sällskapet — säger han — ej ville belöna denna
Ode, skulle det för alltid afskräcka hvar och en att
hädanefter vilja söka dess bifall, ty att kunna öfverträffa detta
stycke lära få af sällskapets ledamöter tro sig om.» Under
fortgången af inledningstalet och granskningen uttalar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
