Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVII
naste fraser och som är så rörande, att det kan drifva den
känslige ända till tårar, är ändå icke poesi, 0111 det ej föder
några nya idéer i läsarens imagination. Det är intet annat
än ett sentimentalt munväder utan all estetisk förtjenst och
som ingen kan tvänne gånger genomläsa.
Vidare är erotisk poesi det, som genom uttryckandet af
skaldens passion väcker idéer hos läsaren och derigenom
belönar hans deltagande. Men den erotiske skalden kan ej
åstadkomma denna verkan, om ej hans passion är med
passion uttryckt, hvarigenom sången blir idealisk. Nu uttrycker
sig ej passion genom hvardagsspråket; den iskalle kan aldrig
inbilla någon, att han är rörd, fastän han talar om död och
spöken och dolkar. Man kan alltid säga: hans språk röjer
honom. Den verkliga passion tillåter sig cle mest vågade
metaforer, de mest öfverspända uttryck, de mest emfatiska
fraser. Aldrig är människohjertat mera afficiabelt af
olikartade intryck, aldrig skarpsinnigheten i mera arbete, än då
man beherskas af en stark sinnesrörelse. Uttryck, stundom
af harm, stundom af glädje eller smärta, blanda sig vildt och
utan ordning med hvarandra och dana, genom cle inre
striderna sig emellan, den skönaste harmoni.
Efter detta nog langa förespråk — fortfar granskaren, i
det han öfvergår till särskilda anmärkningar — och denna
ofullkomliga teori, skapad under läsningen af några erotiska
mästerstycken och af kännares strödda omdömen, går jag till
bedömandet af närvarande poem. Jag erkänner, att jag
tycker, att det andas en för lugn känsla. Det förefaller mig
som en makes tår på sin åldriga hustrus graf, *) men älska-
*) Man ser här clen romaneske ynglingen, som cj ännu förmår uppfatta
kärleken i annan form än den lägsta d. v. s. såsom passion, hvari merendels
egoismen spelar en liufvudrol. Den gör också för mängden största effekt i dikten
som på scenen. Föga underligt är alltså, om man från denna ståndpunkt ej kan
rätt fatta den renare och renaste kärlek, som innebär sjellförsakelse, sjelf uppoffring,
annat än som jämförelsevis kylig. Sådan är då profvade makars, föräldrars och
barns ömsesidiga kärlek, sådan syskonkärleken, moderskärleken,
fosterlandskärleken och kärleken till mänskligheten, hvari den religiösa kärleken får sin
förklaring. För att rätt uppfatta dessa fordras mera erfarenhet och mognad än
man kan vänta hos en yngling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
