Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXI V
Mftigare och våldsammare och samtalet öfvergår småningom
ifrån den populära och lägre tonen till den oratoriska. Äfven
•denna ton måste således brefven antaga, om do eljest skola
svara till ändamålet af deras inrättning.
När derföre ämnet i sig sjelf är högt och värdigt och
har vigt och betydlighet för hela människoslägtet; när t. ex.
•en last med dess följder i all sin skadlighet och fasa skall
afmålas till en afskräckande varning för den obetänksamme
ynglingen; när ändamålet af brefvet är att väcka aktning för
förnuftet och dygden; då måste det äfven vara den skrifvande
tillåtet att höja sig öfver det vanliga umgängesspråket; då
måste man lemna honom rättigheten att nyttja de vapen,
som säkrast göra dygdens ära segrande; då måste intet medel
att röra betagas honom; då äro hans starka affekter icke fel,
hans utrop icke ett tomt prål, — de äro sanna, hänryckande
:skönhet,er. Och då den kalla filosofiska bevisningen icke vore
nog snabb i sin verkan, kanhända äfven icke stode i den
skrifvandes makt, må det tillåtas honom att med
erfarenhetens röst tala till sin väns känsla och till bestormande af
•dess hjerta använda hela vältalighetens förråd af starka uttryck
•och lifliga bilder.
Jag har sökt att bestrida en fördom; men om jag icke
liar lyckats i mitt bemödande, torde exempel, tagna från de
största tyska författares arbeten, verka något mera. Man läse
endast Werthers lidande af Goethe och Clara och Clairant af
August Lafontaine, och man skall öfver allt finna med hvad
fördel de uti bref betjenat sig af den högre stilen.» —
Af præses’ yttrande, med anledning af Hammarskölds
»En predikan», ha vi förut meddelat slutet, hvari Böttiger
ansåg sig finna stöd för sin anmärkning. Låtom oss här
höra begynnelsen och hvad som föregår det anförda:
»Jag är öfvertygad, — säger præses — att ingen finnes
ibland vårt sällskap, som ej skall anse sig vara författaren
högst förbunden för dess godhet att meddela oss detta sitt
lyckliga försök att använda vältaligheten till dess högsta
ändamål, till inskärpande af religionens sanningar samt till
dygdens och sedlighetens utbredande. Denna del af
vitterhetens gebit har före vår tid varit — och är det kanske
Dagen före drabbningen. (>’*’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
