Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXI V
friaste kännare ännu hysa delade omdömen, och det hånlöje,
som han kastar öfver dem, som icke äro af hans tanke.
Med denna ton af hög öfverlägsenhet beskrattar ban fransyska
literaturen och fransosernas »skolmästaresmak», ehuru man
med skäl kunde fordra, att den, som åtager sig att döma om
en hel nations vitterhet, icke allenäst bör hafva läst, utan ock
efter konstregler granskat dess bäste författare, och detta tror
jag ej, att författaren till närvarande skrift gjort eller ens
kunnat hinna att göra, En dom deremot, som blifvit affattad
blott efter det rådande modet *), utan någon egen
undersökning och endast i stöd på vissa stora snillens auktoritet, kan
aldrig blifva annat än högst löjlig. Sådant är äfven
författarens omdöme öfver rimmet, som han med mycken qvickhet
liknar vid »gökens eviga kaka», vid »slagen af en klocka», och
påstår, att dess uppfinning var en ibland människoförståndets
löjligaste förvillelser, äfven som han utom de likljudande
ändelserna icke finner någon skilnad emellan t>en rimmad vers
och raden i en postilla eller en htnglig förordning».
Ehuru rimmet har haft många häftiga fiender, har likväl
ingen angripit det samma med en sådan bitterhet. Sjelfve
Sulzer, som så ifrigt bestridde det, talade på långt när icke
i en så myndig ton.»
Granskaren anför här Sulzers försvar för rimmets
»nödvändighet» i ett visst fall, äfvenså Er. Schlegels åsigt om dess
grund i den mänskliga känsloförmågans natur m. m., under
det han kallar Schlegel sjelf »en af vår tids störste kännare»
och alltså »visserligen i denna sak behörig-domare».’ —
Äfven Chr. Steidiammar må här fa en särskild plats, då
ban otvifvelaktigt i flera fall var en af Y. Y:s mest
framstående medlemmar. Man lär att känna honom af
brefvexlingen, äfvenså af Y. V:s handlingar, hvilka han med de
hufvudsakliga af sina bidrag afslutar. Hans kunkskapsbehof
synes varit lika djupt som omfattande, men med beläsenhet
i flera riktningar förenade ban grundlighet i studier och sjelf-
*) Skulle detta, i afseende på häcklandet at’ den förut så liögt uppburna
franska literaturen, redan börjat göra sig gällande hos oss, eller är det bevis
på den växande kännedomen 0111 förhållandena och literaturcn i Tyskland, der
de franska mönstren längesen kastats öfver bord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
