Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
»Eder väntan skall ej utgången kröna, äfven fastän jag i
dag ålägger mig att lyda eder befallning och, med den inre
känslans svagt ledande rättvisa, teckna mina anmärkningar
vid de skrifter, som blifvit underkastade eder granskning.
Men om I redan igenkänt och snart skolen ännu
fullkomligare lära sanningen af mitt eget vitnesbörd; 0111 jag,
ehuru okänd i edra ädla yrken och för månge ibland eder,
hvilka flera segrar redan upphöjt i edra samqväm, dock vågar
fly till vänskapens tröstande öfverseende» m. m. — »så
förlåten dessa svagheter hos en yngling, hvilken — danad i
naturens enfald och redan i sina önskningar, i cle bedrägliga
utsigter han målar för sin framtid, återvänder dit — har
intet att tillbjuda eder, utom den samma hjertats varma
hänryckning för dygden, sanningen och religion, hvilken lian
önskar att en dag till landsbygdens enfald med sig återföra.
Dock jag skulle ej tala blott om mig sjelf. Förlåten, att
jag för några, ögonblick vilsefört eder uppmärksamhet, som
borde ledas på vigtigare, värdigare ämnen! Jag hastar att
redovisa, huru jag sökt uppfylla mitt kall. Heligt gjorde jag
det mig till lag att ej förgäta, att det var i edert namn, jäg
skulle granska och anmärka. Inför eder kunde ej denna
säkra, vågade ton, som framstörtas med öfvermod och vill
oemotsagd, afgörande befalla, anstå mig. I edert samqväm
kunde ej det falska bemödandet om grundlighet och lärdom
tillkonstla sig ett bifall. Äfven der jag trodde mig träffa ett
litet felsteg, borde ej min erinran vara clen låtsade
överlägsenhetens, hvilken harmas och vill nedslå. Detta — hvad
jag går att okonstladt och kort yttra skall bevisa clet — har
jag ej någonsin kunnat förgäta».
Sällskapet hade till täflingsämne i Skaldekonsten
uppgifvit: En Elegi. Trenne försök hade inkommit, N:o 1 och
2 af Hammarsköld, N:o B af Hallström. Det första och tredje
bolöntes, hvaraf det förra begagnat antikens elegiska
versmått. I anledning deraf yttrar præses:
»Den nyare skaldekonsten, åtminstone på den lyriska
poesiens område, dit elegien dock onekligen, i afseende på
% hela sin karakter, bör hänföras, har i sanning — jag skall
ej här våga yttra mina enskilda tänkesätt: huruvida med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
