Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1803.
17
nyttigt, ja, nästan nödvändigt. Du bör i detta tillstånd ej
undfly, tvärtom söka arbetet. Skall du någonsin glömma,
måste det ske på det sättet, ej på något annat.
Sök äfven förströelser, deltag i hvarje bullrande sällskap
och framför allt skynda från den ort, som varit så farlig för
ditt lugn.
Dessa äro mina råd. Har du sjelf upptänkt bättre, så
följ dem. Förkasta emellertid ej utan granskning mina, Jag
råder dig som en vän, ej som en mentor; jag fordrar blott
uppfyllandet af ett, kanske det nödvändigaste, nämligen
bortläggandet af poeterna.
Du skrifver, att jag en gång vid —s fötter skall bedja
om förlåtelse. Ännu ej. Hvarföre klappandet vid afskedet?
Yar det ej clet samma, som att släcka elden med olja? Jag
granskar för öfverdrifven säger du. Kanske har du rätt.
Hvad mig sjelf angår, finner jag, att lyckan flvr mig
med äfven så snabba steg som dig. Du är i vissa fall
lyckligare än jag. En gång skall denna brinnande låga sakta
sig; du skall finna någon lättnad, kanske ock nöjet; men för
mig — hvad återstår? Smärtan att se mig okänd, gömd
bland hopen, beroende af nycker och evigt förolämpad,
misskänd. Jag skall dö obemärkt, man skall lättsinnigt ila öfver
min graf och ingen vandrare skall fästa en uppmärksam blick
på den plats, dit ödet förde mig för att låta mitt stoft
hvila.
Detta begär efter namnkunnighet är en dårskap, säger
du. Yälan, men ditt är det ej mindre. Låt oss då som två
dårar broderligen räcka hvarandra handen och förlåta,
Din önskan blir uppfyld, min äfven, det vet jag och
deraf vet jag ock, att det gifves ett helvete och just uti det
plågas vi, medan vi äro på jorden. Denna verlden måste
just vara en slags skärseld, hvaruti vi renas för att ingå i
en bättre. Passioner, ouppfylda begär och trängtningar äro
de furier, som med jerngissel aga oss.
Du kan lätt finna, att jag ej är vid lyckligt humör i dag
och icke till fyllest nöjd med min lott. Jag vet, du förlåter
mig, jag vet, att dessa tankar, löjliga för hvarje annan än
•dig, som känner mig, föremål för ett medlidsamt smålöje
Dagen före drabbningen. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
