Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1803.
19
skrifva clig, hvad det fägnade mig. Med mina känslor, Livijn,
är det den obeskrifligaste marter att tro sig af en vän vara
bortglömd och den osägeligaste salighet att blifva upplyst om
sitt misstag häruti.
Jag kan aldrig till fyllest tacka dig för det deltagande
du visar med mitt olyckliga öde. Jag skall troget söka att
följa alla dina råd för att qväfva denna rasande böjelse, som
tär mitt innersta, utom clet, som du anser för det allra
vigtigaste, — afhållandet från skaldernas läsning.
Bäste vän, huru kunde du begära detta offer? Vore det
ej grymt att, då jag i det verkliga lifvet känner mig så
obegripligt olycklig, neka mig det nöjet att för några ögonblick
hänryckt svärma omkring i poeternas tjusande idealiska verld?
Ja, hvad vore ynglingen, hvars känslor svalla, hvars blod jäser
och hvars ljufvaste hopp lika snart försvinner, som hans
nattliga drömbilder, hvad vore han, säger jag, om ej edra
arbeten, I sångens söner, 1 gudomliga snillen, vore för honom en
tillflykt, genom hvars njutande han kunde bortglömma sina
egna qval?
Jag har också denna sommar ej gjort stort annat än
öfverlemnat mig åt läsningen af en Baggesen, Rousseau,
Hölty m. fi. Jag tänkte, att jag skulle komma att arbeta
ganska mycket, men detta hopp slog fel. Jag hoppades, att
den mest vällustrika sällhet skulle möta mig vid min
hemkomst, och denna tid har varit den olyckligaste i min lefnad.
Jag har läst nästan intet grekiska och ganska^ litet latin.
Någon af de ofvan nämde författarne, men i synnerhet Joan
Jacques, denna människoslägtets ära, har utgjort min
förnämsta lektyr. På detta sätt har min ’tid, som är mig så
dyrbar, gått bort, utan att jag lärt något, utan snarare
bortglömt det lilla jag kunnat. Och jag ser det framför mig, jag
går att blifva en föraktad usling, ett olyckligt offer för . en
häftig tärande passion.
Ännu kan clu tvifla, ännu inser clu icke den ädelhet,
den öfvermänskliga godhet, som blef Noras lott. Nå, så skall
medföljande bref*) öfvertyga dig, huru grymt ditt tvifvel
*) Säkerligen bref n:o 10, Juli 1803.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
