Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
1803.
min själ. Nej, lyckan är min styfmor och såsom sådan bör
jag betrakta henne. Hon skall dock ej ega det nöjet att se
mig med tåradt öga vid hennes fot smickra mig till en
bifallsblick, hon skall det ej. Hellre vill jag störta krossad af
bördans tyngd, och om verlden vänder ett uppmärksamt öga
på mitt fall, så har jag skördat en tusenfaldig frukt och
undergår min förintelse med den ljufvaste känsla. Egde jag en
blodskuld på mitt hjerta, O, jag känner det, verldens
bifallsrop vid en enda gerning skulle göra det rent som en
Cherubs.
Dock hvart ledes jag af min känsla? Detta språng från
Flodinska stipendium till Cherubini var värre än högvälborne
Hr Lunkentus’. Jag återvänder till ditt bref.
Jag var ganska glad, när jag fick det, sprang opp och
ned i kammaren, knäppte med båda händerna öfver
hufvudet, — behöfver jag säga mer för att tillkännagifva glädjens
höjd?
Jag vore mycket lycklig, om jag finge det (Flod. stip.), så
att jag kunde följa med er. Nu ligga herrarne och läsa natt och
dag, flitiga och vaksamma som Minervas fogel, och jag —
jag läser svenska och något mera. När nu den stora
domedagen kommer, får jag stå som en get på venstra sidan,
under det promotor säger åt fåren Ålund, Kinmansson etc.,
etc., etc.: »tu gode och trogne tjenare, träd härin!» Betänk,
hur det skall svida i mitt bröst och martera mig som
svafvel-lågor med ormetter. Och magister måste jag blifva, ty
annars kunde väl hända, att jag gör herrar lärde det gemena
sprattet, att jag går ur skrået. Aut Cæsar, aiit nihil skall
jag utropa, då jag lyfter min fot från stranden, för att i
främmande land vinna en ära, som här frånrycktes mig af
behofvet. Och skulle det äfven der inträffa, som lätt kan ske,
att ingen fäste uppmärksamhet vid min lilla person, så skulle
jag sätta pistolen för pannan och säga: post mortem nihil,
ipsaque mors nihil.
Hvilken skön tanke! Cæsar, jag tillgifver dig dina brott,
jag tillgifver dig frihetens undergång. Du var en stor man,
’då du kände detta, då du var så innerligen öfvertygad om
denna verldens intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
