- Project Runeberg -  Dagen före drabbningen eller Nya skolan och dess män i sin uppkomst och sina förberedelser 1802-1810 /
50

(1882) [MARC] [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

1803.

stycken. Nå, det är ej heller värdt mera, det må ske. 0, ve,

att jag ej kan finna något medel att åtkomma den jag––

ordet kommer aldrig öfver mina läppar.

Jag, min arma dåre, trodde mig ega illslughet, jo,
dumhetens ideal måste jag vara, liksom hon den naiva oskuldens.
Jag ville spränga en stats grundvalar och förråar ej att finna

ett enda medel att komma till en aktris.–En aktris,

säger du leende, — hennes kammare öppnas med guld. Tig,
jag mördar dig.

Ja, du, jag är olycklig, ty jag brinner, och ej en droppe
vatten finnes att släcka denna låga med, hela oceanen är
uttorkad, en eldslava svallar i mina ådror och dess sken lyser
om natten, att jag ser hennes bild för mig, leende med den
naiva oskuldens drag. Jag utsträcker mina armar för att
fatta en — väderbubbla.

Försyn, hvarför gaf du mig ej rikedomar, och med henne
skulle mitt lif flutit lik en stilla sjö. Inga stormar
skulle-hafva skakat dess vta, ingen jordbäfning dess botten och
upprört dess vatten’. Ej till altaret, — nej, inför den
allseende skulle jag kysst henne och omfamnat henne som min
maka, och nu, nu är jag sjelf en fattig beroende varelse,
likaså hon. Fattig! Detta ordet ljuder i mina öron som
domsbasunen och förskräcker mig lika häftigt, som om jag
vaknade till eviga qval; ty det tillintetgör min lycka, mina
framtida förhoppningar. Ja, bristen på denna glänsande
metall, som de usla människorna kalla guld, tillintetgör allt,
allt. —

O, hade jag blifvit född en hottentott och hon en
hotten-tottska, så skulle jag i en usel koja kysst denna varelse, om
ock öfversmetad med flott, ty mina förvirrade begrepp skulle
då ej lärt mig dömma en qvinna efter det anseende en man,
en far eger, efter do s. k. talangerna, dessa förbannade
driffjädrar till elakhet, högfärd och koketteri. Jag skulle då ej
# frågat, huru mycket eger hon, liksom ville jag bestämma
hennes värde efter guldvigt; nej, jag skulle sett detta
himmelska, oskuldsfulla leende, jag skulle hvilat vid hennes barm
och i hennes sköte funnit paradiset.

Men nu? —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:12:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhdagen/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free