Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
1804.
Cl. Livijn till L. Hammarsköld.
Ullaberg d. 31/10 1804.
Jag har fått ditt bref oeh mottog med det samma en ny
tyngd på min börda. Jag är sjelf i en ganska elak
belägenhet; clu ber mig hjelpa dig oeh jag kan ej.
Dn kände min vackra dröm att vid min ankomst till
Stockholm engagera mig någonstädes. Den är nu förbi. Jag
kan blifva rasande, när jag tänker derpå.
Hör! Vi resa från Stockholm mod hopp att i Oktober
återkomma. Jag ställer mig derefter, medtar hvad jag
nödigast behöfver, lemnar det öfriga qvar och, se, — nu
upptäcker man, att vi skola blifva pä landet till nästa höst.
Vacker tillställning! Jag blir här åtminstone ej längre än
till vårtermins början i Upsala. Jag tror mig väl kunna få
födan på annat ställe än här på landet, der man trånar bort,
ty det är clet odrägligaste man någonsin kan föreställa sig.
Hvarför skola alla mina försök stranda? Allestädes
oöfverstigliga hinder, natt. Om det gifves något öde, undrar jag
storligen, hvad det skall blifva af mig. Månne en gammal
spåkäring hade rätt, som försäkrade, att mitt mål skall vara
på ett slagfält eller en skavott? När jag nämner det, kan
jag knappast af hålla mig ifrån att skratta åt mig sjelf och
vissa kloka hufvuden, som göra något hastiga språng ifrån
att tro intet till att tro allt. Dock är jag långt ifrån att tro
profetissan. Jag trodde hennes likar ej en gäng, om de
uppträdde som hexorna i Macbeth.
Mon svara mig, hvarför äro somliga människor just ott
mål för alla vedervärdigheter, dä merendels de plattaste,
dummaste figurer spatsera så vackert till lyckans tempel,
som tågade de in på en krog? Jag har tänkt härpå, brukat
min hjerna på tusende sätt och ändå aldrig kunnat reda
saken. Du, jag och flere sädana gossar försöka allt för att
blifva lugne och nöjde, men hvad vi bygga upp vräkes på
ett ögonblick ned af passioner eller tviflets vågor. Men är
ej felet värt eget? Hvarför fordra vi mera till sällheten än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
