Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•176
1805.
likväl clin bror bevaka din rättighet, att du ej dervid
förlorar.
Din liog for grekiskan kan jag oj annat än berömma
och medger äfven, att en del af de nyare der stulit sina
bästa idéer, men att Shakspeare gjort det, derifrån frikänner
jag honom, ty han kunde hvarken latin eller grekiska. Huru
skulle han då kunnat stjäla från grekerne? Men är det ej
möjligt, att två sanna snillen kunna känna och- tänka det
samma på samma tid? Kan ej den himmelska tjusningen
utveckla sig i samma ord, ehuru de tala olika språk och ej
äro födde under samma luftstreck? Om jag kunde jämföra
mig med sådane män, så kunde jag ofta uppge tillfällen, då
jag haft sådana tankar och uttryck, som jag sedermera
igenkänt hos författare, men som jag sannerligen icke stulit
från dem.
Att teatern är i ott dåligt tillstånd, är en sak, som jag
väl ser, mon ej kan hjelpa. Det är ganska roligt att skratta
åt »theatre francois», mon mera kan jag ej heller göra, tv
omöjligen kan jag en gång komma så långt, att jag kan
blifva författare för den samma. Hos en så dum publik, så
till största delen utan smak, ej glädjande sig åt annat
än sentenser och dylikt, kan man omöjligt uträtta något och
allra minst jag, som, ehuru jag eger mocl, likväl ej eger det
öfriga, och dessutom under en hungrig lethargi ej känner
annat behof än bröd. Om jag blott kunde, om jag finge
någon med mig, som egde snille, så skulle jag verkligen
skrika som en besatt. Men platt ingen — nej, clet går jag
ej in på, ty första svaret skulle blifva: gif oss något bättre! —
och heic stamus.
Jag har ofta funderat på, om jag verkligen hade någon
kallelse till vitterheten, och mer än en gång har jag sjelf
svarat mig: nej. Så gammal och ej ett, enda stycke, som jag
utan att rodna skulle kunna lemna åt efterverlden! Aut
Cæsar, aut nihil — se här min princip äfven i clett^ fall.
Ditt påstående, att du icke är skapad till poet, kan jag
ej tro. Hade jag verkligen samma poetiska anlag, så skulle
du se mig framträda, men dig tror jag i alla fäll icke om
den saken. Du har allt för ofta utan alla. skäl smickrat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
