Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
1807.
skalder» *), tryckta i Stockk. 1806 (1—189 sid.) Brefskrifvaren bifogar en
sträng, genomgående granskning (1—32 sid.), hvarvid han isynnerhet
genom uppvisandet af felen vid uppfattningen och återgifningen af Ovidii
Elegier söker bevisa, att öfversättaren ännu i intet hänseende är inomen
för sitt kall som öfversättare och författare. Ur denna snart sagdt
mördande granskning ma ett och annat anföras såsom bevis på granskarens
tänkesätt. Då öfversättaren af en eller annan anledning dels lemnar ord
oöfversatta, dels inför andra, som ej tillhöra författaren, anser granskaren
honom ej böra befatta sig med öfversättning och frågar:)
— Men hvad vill nu öfversättaren med sitt arbete, om
ej förädla språket? Har han väl gjort det? Att försmäda
alla metriska lagar, att öka verserna med onödiga ord, när
man ej annorlunda kan fylla dem; att på andra ställen taga
bort ord, som språkbruket fordrade, — är det att förädla ett
språk? Får man tillåta sig alla dessa friheter, så kan man
rasande lätt gifva öfversättningar, och dens förtjenst, som
framkommer med en öfversättning af dylik qvalitet, blir
rasande liten.
Men hvad som är ännu värre: öfversättaren liar aldeles
icke förstått originalerna, han har icke en gång verbotim
kunnat explicera dem.
På somliga ställen liar ban sä uttryckt meningen, att
man skulle tro honom hafva någorlunda vetat, livaråt
författarens tanke ungefar lutat, — om man vill vara rätt beskedlig
i sitt omdöme. På andra har han tagit himmelsvidt miste
om meningen, satt krans för lås, bundsförvandt för svärfader,
och otaliga andra orimligheter, värre än någon kan tänka sig.
I synnerhet har Ovidius blifvit handterad på ett helvetes vis.
Knappt någon enda af hans Elegier har öfversättaren fattat
i sammanhang. — Lägger man nu härtill, hvad han (O.)
förlorat i versbyggnaden, som är en af Ovidii skönaste sidor, sa
fasar man.
*) Hammarsköld redogör i Företalet för översättningarnas ändamål, hvari
ingår »språkets utbildande». Som enda förebild nämnes Adlerbeths öfvers, af
Virgilii Æneis. Originalets versmått, anser ban, bör bibehållas; den franska
rimsmaken förkastas. Den infördes hos oss af Dalin, »ett ljust, men prosaiskt
hufvud, mera skrifvare än poet». Kellgren deremot var ett »verkligt snille, men
för mycket utan inskränkning orakel»; han förklarade »rimmet för smakens
lilla broder». Men äfven de "Kellgrenska behagen» kunde ej Öfverskyla
rimmets brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
